Att driva pensionatet är som ett kall. Vila får man göra på vintern.

Pensionat Holmhällar på Gotland ligger vid en lång sandstrand, inbäddat i tallskog, med ett raukfält alldeles runt knuten. En idyll som drivits av familjen Hansén sedan 1949. Idag är det Olivia som sköter ruljangsen. Under sommarmånaderna är pensionatet fullbelagt och matgästerna är många. Men hur är det då att driva verksamhet när alla andra har semester?

– Jag är ju uppvuxen så här så jag vet inget annat. Men det är klart, jag var tvungen att tala om för min sambo när vi träffades att det inte skulle bli så mycket sommarsemester om vi skulle lava tillsammans, säger Olivia Hansén.

Pensionatet är öppet året runt. Restaurangen drar i gång i maj och stänger i slutet av september. På vintern är det bara familjen som jobbar, men under högsäsong har man ungefär 20 anställda som jobbar olika mycket.

– Att få ihop alla som ska jobba är nog det knepigaste med att ha så olika säsonger. Jag har lite magknip varje vinter över hur vi ska lösa allting. Även om många av våra anställda kommer tillbaka kan det vara svårt. Många omskolade sig under pandemin, men det brukar lösa sig.

På somrarna behöver Olivia allt från serveringspersonal, kökspersonal, diskare och städare. Men i övrigt sköter familjen det mesta själva.

– Vila får vi göra på vintern, även om det är en hel del att fixa med då också. Vi gör ju allt själva och pappa har alltid uppmuntrat mig att klara saker själv. Lär dig att fixa saker själv så kommer du långt brukar han säga.

Från början bodde Olivia och hennes familj vägg i vägg med pensionaten, men har nu flyttat en mil bort till Bursvik. Det är trots allt viktigt att vara nära om något skulle hända. Och att driva familjeföretaget vidare är inget Olivia tvekar om.

– Jag vill verkligen fortsätta i samma anda som min farfar och pappa gjort innan mig. Att driva pensionatet är som ett kall.